Mitt pågående fotoprojekt:
Österlenkusten - från HAVÄNG till KABUSA
För den som eventuellt är intresserad av mer än att titta på bilder och även vill veta något lite om bakgrunden till och ambitionen med projektet följer här en kort beskrivning.
Varför startade projektet?
Som jag nämner i min självpresentation har jag aldrig kommit till skott med att begripa digitalfoto. Under ett återfall till kameran bestämde jag mig för att göra slag i saken och skaffade ett abonnemang på Moderskeppet, som har en uppsjö av bra videokurser inom bland annat detta område.
”Datafoto” visade sig vara riktigt roligt, varpå jag raskt utsåg mig till amatörfotograf. Ganska snart kände jag dock ett behov av att fokusera mina ansträngningar och inte bara åka runt och fota det som råkade falla mig in.
Eftersom jag brukar ha lättare att engagera mig i sysselsättningar som har ett tydligt fokus snarare än att lunka på utan något direkt mål och mening började jag fundera på att dra i gång ett fotoprojekt där jag kunde ägna mig åt en mer avgränsad typ av motiv.
Varför blev det ett Österlenkusten-tema?
Jag har alltid trivts vid kusten och havet. Ska jag ut på en söndagspromenad är det oftast där jag hamnar. Det slog mig dock att jag alltid tar mig till samma fåtal platser där jag varit många gånger förut, men sällan utforskar några nya ställen. Jag borde ha varit betydligt mer väl bevandrad i denna min favoritnatur kan man tycka.
Alltså, kust-tema får det bli. Då slår jag två flugor i en smäll: Kommer ut till fler ställen längs kusten och får en projektinriktning på min fotografering. Att det blev just Österlenkusten är för att det är här jag bor.
Varifrån kommer då avgränsningarna Haväng och Kabusa? Dels stämmer de bra med Österlens geografiska avgränsning. Dessutom ligger orden bra i munnen, Österlenkusten – från Haväng till Kabusa är ett bra projektnamn.
Vad ska det bli av detta då?
Först och främst ser jag projektet som förkovran för mig som fotograf. Ett sätt att ha ett mål framför mig som anger riktningen och som det sedan är rimligt tydligt när jag nått.
Inledningsvis tänkte jag i vaga termer att det kanske skulle vara kul att göra en liten fotoutställning för de närmast sörjande när jag är klar. Och kanske en hemgjord fotobok att ge bort i julklapp. Denna projektplan 1.0 började ta form under vintern 2019/2020. Vad jag tänkte göra var att rekognoscera hela kuststräckan i etapper samtidigt som jag tog ett stort antal snapshots och sedan återvända till de bästa ställena och ta ett fåtal bra bilder. Jag räknade då med att det skulle ta ungefär ett år, alltså vara klart våren 2021.
Därefter, under sensommaren 2020, uppgraderade jag till projektplan 1.1 som i princip innebar att jag förlängde projekttiden till våren 2022. Kände att jag behövde mer tid och få ytterligare en hel säsongs-cykel på mig efter det att jag gjort färdigt reken.
Slutligen (?) fick jag storhetsvansinne och uppgraderade till projektplan 2.0. Under en foto-promenad, vid Sandhammaren tror jag det var, slog det mig att det var ett ganska defensivt mål jag satt upp.
Varför nöja sig med en enkel hemmagjord fotobok? Jag har fuskat lite med layoutprogrammet InDesign tidigare, varför inte passa på att lära sig det ordentligt genom att göra en riktig bok. Och varför inte ordna en ambitiösare utställning, det skulle dessutom ge mig en spark i röven när det gäller att göra i ordning logen här hemma, ett projekt som varit avsomnat i flera år nu.
Nu blev det plötsligt ett mycket tydligare projekt. Men jag börjar också spela i en högre division. Bildmaterialet måste vara mer sammanhållet, specifikt och komplett. Samtidigt krävs en större variation och dynamik i urvalet. Jag måste nu helt enkelt fotografera det som behövs i stället för att visa upp det jag råkar få ihop. En väsentligt större utmaning, men också mer fokuserat och mer inspirerande. Jag ser nu projektet lite som mitt lärlingsprov inom fotografering.
Detta nya upplägg ställer också ganska höga krav på administrationsavdelningen i min hjärna. Det gäller ett skapa struktur för att få ihop allt bildmaterial, tryckeri ska kontaktas, mallar läggas upp, text skrivas och så vidare med mera.
Någon gång i denna veva insåg jag också att nu inte heller 2022 är ett rimligt måldatum, det får bli 2023 i stället. Detta är vad jag siktar på nu, men innerst inne i mig tittar ibland en liten tvivlare fram. Vi får väl se…
Då undrar den vakne utställningsbesökaren kanske varför det genomförs en utställning påsken 2022, när projektets hypotetiska slutdatum inte infaller förrän om ett år?
Låt oss säga att jag behövde ett delmål, en morot på vägen. Därför kallar jag det för en halvtidsutställning och ser det som en möjlighet att öva på att ställa ut, prova några funderingar om detta samt provköra både mina bilder och upplägget för utställning.
Tillägg 2023-01-06: Den tidplanen fungerade sådär. Efter att ha jobbat extra inom Försvarsmakten hela 2022, i en omfattning som motsvarar en heltidstjänst, har det inte blivit särskilt mycket tid över för fotografering sedan utställningen 2022. Måldatumet för bokens färdigställande är nu framflyttat till 2024, vilket i så fall kommer att firas med samtidig påskutställning och boksläpp. Får väl försöka anordna en trekvarts-utställning under påskhelgen 2023 då, för att hålla tempot någotsånär uppe.
Tillägg 2023-02-25: Så är det bestämt, det blir en utställning 2023!
Tillägg 2023-10-31: Det blev en utställning 2023, men någon bok till påsken 2024 lär det inte bli. Jag jobbar visserligen som om det ska bli det, men är inte särskilt hoppfull. Om jag nu hållit på sedan 2019 vill ja ju inte stress-slarva på slutet så att det trots allt arbete inte blir så bra som jag vill att det ska bli.
